Huvudmannaskapet för den personliga assistansen föreslås bli statligt

Huvudmannaskapet för den personliga assistansen föreslås bli enbart statens. Idag delas huvudmannaskapet mellan Sveriges kommuner och staten. Huvudmannaskap betyder enkelt förklarat den som har yttersta ansvaret för en viss verksamhet. Ett delat huvudmannaskap eller delat ansvar får i de flesta fall konsekvenser. I folkmun brukar man säga att delat ansvar är samma som inget ansvar. Och till viss del är det sant. Det dubbla huvudmannaskapet för den personliga assistansen har lett till att många personer fallit mellan stolarna och inte fått någon assistans överhuvudtaget. Staten vältrar över ansvaret på kommunerna och kommunerna vältrar över ansvaret på staten. Och den som behöver assistans kommer i kläm. Ur det perspektivet så är det positivt om det blir EN part som har huvudmannaskapet. Men är det självklart att det skall ligga på staten? 

Grundläggande behov

Det som styr om du har rätt till personlig assistans är hur många timmars grundläggande behov du behöver hjälp med. Grundläggande behov är att till exempel att kommunicera, äta, sköta sin hygien och så vidare. Som systemet sett ut ett bra tag så ansvarar din hemkommun för dina insatser om du har ett grundläggande behov som är under 20 timmar per vecka. Staten och Försäkringskassan ansvarar för dina insatser om de är över 20 timmar per vecka. Så långt låter det ju bra och borde inte bli ett bekymmer. Men det finns två stora bekymmer. Det ena är att kommunerna och Försäkringskassan tenderar till att göra olika bedömningar av behovet av assistans och att de personer som har runt 20 timmars grundläggande behov ofta blir kastade mellan staten och kommunerna. 

290 olika huvudmän

Om man skulle låta Sveriges kommuner få huvudmannaskapet för den personliga assistansen så skulle vi i praktiken få 290 olika huvudmän. Varje kommun styrs ytterst av dess folkvalda politiker och under dem sitter sedan chefer, tjänstemän och personal som utför sina olika arbetsuppgifter på delegation från politikerna. Detta är en utmärkt modell när det kommer till det kommunala självstyret. Men det är inte lika självklart att det är bra för bedömningen av rätten till personlig assistans i det enskilda fallet. För å ena sidan har vi lagen, men å andra sidan så har vi 290 kommunala förvaltningar som har lite olika uppfattningar om hur lagen skall tolkas. Det ser vi redan i dag när det gäller de personer som har ett grundläggande behov understigande 20 timmar och där kommunen är ansvarig. Olika kommuner gör olika bedömningar av de grundläggande behoven.

En annan nackdel är om du skulle vilja flytta från en kommun till en annan kommun. Då behöver du på nytt ansöka om personlig assistans i den kommun du flyttar till och troligtvis få en annorlunda bedömning. En fördel med att hemkommunen är huvudman för assistansen kan i många fall vara att biståndshandläggarna har förutsättningarna att jobba närmare de som söker personlig assistans än vad till exempel Försäkringskassan har möjlighet till. Det skulle kunna bidraga till att bedömningen blir mer korrekt och i ett bättre samarbete med brukaren. Det finns skräckexempel när Försäkringskassan gjort utredningar och delar av bedömningen har genomförts på ett mycket integritetskränkande och inhumant sätt.  

Färre assistansberättigade

Om Försäkringskassan och staten skulle ta över huvudmannaskapet för den personliga assistansen så skulle vi få en stor fördel i att vi får en huvudman, en ansvarig för den personliga assistansen. Det hade inneburit att bollandet mellan stat och kommun hade försvunnit. Det hade också underlättat för de som vill flytta till en annan kommun eftersom man då inte behöver ansöka om assistans igen. Om levnadsförhållandena förändras avsevärt kan man dock vara skyldig att höra av sig till Försäkringskassan. Men det skulle kunna leda till att fler totalt sett nekas assistans eftersom Försäkringskassan styrs av staten och den regering som för tillfället har makten i landet. 2015 begärde Magdalena Andersson av Åsa Regnér som då var ansvarig minister för assistansen att antalet assistanstimmar skulle ner. Åsa Regnér skickade då ett regleringsbrev till Försäkringskassan och antalet assistansberättigade minskade från drygt 16000 personer år 2016 till drygt 13000 idag. Givetvis kan samma sak hända i en kommun om denna byter politiskt styre, men det påverkar då endast invånarna i den kommunen och inte hela riket. 

Fördelarna med en huvudman för den personliga assistansen är många men det finns också baksidor om staten skulle ta över hela huvudmannaskapet för den personliga assistansen. Sen får vi inte glömma att det finns nio LSS insatser till som idag enbart Sveriges kommuner är huvudman för.

Läs mer:

https://tt.omni.se/utredare-personlig-assistans-statens-sak/a/gE4G1k