#utförbarhet

Något som ofta glöms bort när man pratar om personlig assistans och assistansersättning är genomförbarheten. Biståndshandläggaren i hemkommunen eller handläggaren på Försäkringskassan beviljar ett antal timmar i bistånd. För all praktisk hjälp eller tillsyn kan man beviljas så kallad aktiv tid. Utöver detta kan man bli beviljad väntetid eller beredskap. (Se tabell nedan). Det som varken den kommunala biståndshandläggaren eller Försäkringskassan tar hänsyn till är huruvida beslutet som beviljats går att utföra rent praktiskt. Detta gäller i synnerhet om du har ett fysiskt funktionshinder som kräver många små korta insatser fördelade över dygnet. I bästa fall kan du bli beviljad väntetid för att assistenten skall stanna kvar på plats mellan de olika momenten. Väntetid innebär att assistenten får 1/4 av sin lön per timma men behöver ändå uppehålla sig i närheten av användaren ifall denne behöver hjälp. Det stora problemet med den personliga assistansen idag är att all hjälp räknas i timmar och minuter och inte huruvida beslutet ger användaren den praktiska hjälp som denne behöver. 

Ta ett exempel där användaren behöver hjälp med toalettbesök fem gånger om dagen och handläggaren har beviljat 10 minuters aktiv assistans per toalettbesök. Då får användaren totalt 50 minuters assistans per dag. Självklart så behöver användaren sprida ut dessa toalettbesök över hela dagen för att det skall fungera rent praktiskt. Men om användaren får 50 minuters assistans per dag och vill sprida ut detta under hela dygnet hur genomför det rent praktiskt? Det går naturligtvis inte eftersom det inte finns någon person som vill vara tillgänglig hela dygnet bara för att få betalt för 50 minuter. I vissa fall kan handläggaren bevilja så kallad väntetid eller beredskapstid. Det innebär att assistenten får 1/6 av sin timlön (10 minuter av en hel timma) under de 10 minuter som användaren går på toaletten för att sedan få 1/4 av sin lön de timmar som assistenten väntar på nästa toalettbesök. Nu är detta ett kraftigt förenklat exempel, men även om användaren får väntetid eller beredskap beviljad är det ytterst svårt att hitta någon som är beredd att vara tvungen att vara på jobbet för 31 kronor/timme! Snittlönen för en personlig assistent ligger idag någonstans runt 124 kronor per timma exklusive OB-tillägg, pensionsavsättning och semesterlön. En fjärdedel av detta är 31 kronor per timme.

Ytterligare ett exempel på hur svårt det i många fall är att utföra den personliga assistansen rent praktiskt är till exempel ett fall där användaren blivit beviljad 8 timmars aktiv assistans under sin vakna tid på dygnet för aktiva insatser. Det vill säga när assistenten gör något som t.ex. hjälper dig på toaletten. Sedan blir användaren beviljad ytterligare 8 timmars väntetid då assistenten förväntas vara där användaren är, men bara får en fjärdedel av sin lön, 31 kronor/timme. Rent praktiskt så brukar assistansutföraren lägga in det här som ETT arbetspass för EN assistent som får jobba 16 timmar i streck men bara får betalt för 10. Trots en arbetslöshet på 6,3% så är det extremt svårt att hitta personer som vill jobba under dessa förutsättningar. Efter att ha jobbat 16 timmar väldigt nära en annan person, i en annan persons hem där det kanske finns både barn och andra anhöriga som också är närvarande mer eller mindre hela tiden så finns det i princip ingen som kan ha det fokus som kanske krävs för användaren och därmed äventyrar man också användarens säkerhet. 

Att bevilja hjälp som rent praktiskt inte går att utföra är lika mycket ett resursslöseri som ett jätteproblem för användaren. Detta är ett stort problem som måste lösas oavsett vilken färg Sverige har på regeringen. Rent samhällsekonomiskt så hade förmodligen både staten och sveriges kommuner och landsting sparat pengar på att bevilja användarna den tid som faktiskt behövs för att hjälpen skall gå att använda och genomföra rent praktiskt. Hade dessutom staten (Försäkringskassan) tagit ansvaret för all personlig assistans oavsett grundläggande behov hade man sparat in på väldigt mycket admininstration, det hade funnits större förutsättningar för likartade bedömningar och det hade minskat kostnaderna för kommunerna som i många fall är tvingade att sätta in hemtjänstinsatser för att kunna utföra assistansen för användare med mycket punktinsatser eller dubbelbemanning vissa tider på dygnet. En hemtjänsttimma är i snitt 150 kronor dyrare per timma än en assistanstimma. Den personliga assistansen är utan tvekan den billigaste form av bistånd som finns för personer som behöver hjälp i sitt liv för att kunna komma ut i samhället och arbeta.  

Utifrån ett arbetstagarperspektiv så hade det på sikt förmodligen också varit samhällsekonomiskt lönsamt att utöka den beviljade tiden så att användarens hjälp tillgodoses. Som systemet är nu rikserar många (framförallt kvinnor) att hamna i deltidsfällan och det blir svårare att rekrytera arbetskraft, ingen vill jobba för 31 kronor/timma! I princip alla som jobbar i assistansbranschen arbetar deltid och på timbasis. Försäkringskassan kontrollerar också antalet timmar som en assistent arbetar per månad oavsett hur många användare assistenten arbetar hos. I arbetstiden räknas också väntetid och beredskapstid in vilket gör att även om en personlig assistent jobbar heltid med avseende på antalet timmar per månad så får denne inte ut full lön om användarna de arbetar hos har väntetid eller beredskap. Vill du jobba heltid som personlig assistent får du i de allra flesta fall jobba som assistent på många olika ställen och då bara aktiv tid eller ha ett annat arbete vid sidan om. Hade antalet beviljade assistanstimmar ökat och de faktiska behoven tillgodosetts så hade även antalet heltidsarbetande personer i samhället ökat.