I går hade jag beställt en sjukresa med den särskilda kollektivtrafiken (färdtjänstresa) med rullstolsbuss för att komma till min läkare. En timma innan avgång ringer Västtrafik upp mig och undrar om jag verkligen måste åka eftersom just det fordonet jag skulle åka med hade gått sönder. Naturligtvis vill jag det, men kvinnan som ringer upp mig är påstridig och försöker övertala mig att avboka resan. Jag ger mig dock inte. Efter ungefär en halvtimma ringer Västtrafik upp igen och meddelar att det fortfarande inte finns några rullstolsbussar och ifrågasätter varför jag vill ha en rullstolsbuss. Kvinnan som ringer mig tycker att det borde gå minst lika bra med en vanlig taxi bil. Jag förklarar då att jag inte kan förflytta mig ur rullstolen och att elrullstolen som väger 200 kg inte går att lasta i en vanlig bil. Jag får då svaret av kvinnan att de allra flesta som bokar rullstolsbuss för sjukresor egentligen kan åka en vanlig taxibil. Till slut får jag beskedet att dom kan ha en rullstolsbuss som kan hämta mig strax EFTER att mitt läkarbesök har börjat. Vid det här laget har jag haft flera ångestattacker och är väldigt, väldigt stressad, vilket jag alltid är när jag skall ut och åka då jag flera gånger de senaste åren blivit utsatt för olika övergrepp i samband med resor med den särskilda kollektivtrafiken. Jag råkar också i princip alltid ut för andra problem när jag skall åka särskild kollektivtrafik (färdtjänst). T.ex. bussar som går sönder under färd, bussar som inte kommer, chaufförer som vägrar ta emot kortbetalning, chaufförer som kör för fort, chaufförer som inte orkar sätta på mig säkerhetsbältet, och så vidare. Det hela slutar med att jag ringer upp Västtrafiks kundtjänst. I mycket nedvärderande ton får jag svaret att ”Du måste ju förstå att fordon kan gå sönder ibland.” Kundtjänst vägrar ta på sig något som helst ansvar för att jag missar mitt läkarbesök som jag väntat på i över två månader. Jag frågar om resegarantin och får till svar att den bara gäller vid försenade resor. Efter några minuters diskussion fram och tillbaka slutar det med att jag till sist avbokar resan, lägger på luren och sen kräks. Jag har egentligen bara en enda fråga till Västtrafik; varför har alla era anställda attityden att vi funktionshindrade, i behov av särskild kollektivtrafik är dumma i huvudet?